0

ensamnojan.

Hösten ändå. Vilken jävla skitårstid det är. Inte nog med att det blir kallt och mörkt, det krävs plötsligt så mycket igen. Ta tag i vänskaper man inte träffar spontant för att alla är lediga, börja träna regelbundet, sluta pausa vardagen.

Jag brukar komma in i de där klassiska höstrutinerna snabbt, vänjer mig också vid mörkret, accepterar att jag måste stänga in mig i strumpbyxor igen. Jag har förberett mig sedan midsommar. Det är ju då det börjar igen. Mörkret.

Ändå lär jag mig aldrig, övergången är tuff som fan.

Och hur mycket jag än försöker så

k a n  j a g  i n t e  v ä n j a  m i g  v i d  a t t  i n g e n  v i l l  v a r a  m e d  m i g  e g e n t l i g e n.

Kommentera här: