Bitterheten

Britta filosoferar / Permalink / 1
Det är nåt med mänskligheten, samtiden, ja nånting, som stör mig för tillfället. 
Jag gör saker och blir besviken och sen skyller jag på omgivningen. Det blir ju en ond cirkel tillslut. 
Jag föreställer mig liksom ett liv där folk vill hänga spontant, gå och ta en öl, bara kunna sitta tysta en hel kväll och se en film. Men jag har tappat förmågan att hänga spontant och jag får inte dricka öl. 

Vintern här har varit så jävla lång och saker jag sett fram emot har inte blivit som jag tänkt. Kanske har jag för höga förväntningar på livet, inte vet jag. 

Det är fredagkväll här hemma och Storchapär är i Hongkong med vår vuxna son och jag dricker päroncider direkt ur flaskan medan jag glor på Love på Netflix. 
Jag saknar honom. 
Tröstar mig med knytet i magen som sparkar runt hela kvällen. Även om vi har noll att prata om så är hen åtminstone ett tryggt sällskap när jag är ensam och bitter. 

På så vis

Allmänt / Permalink / 0
Ja den extrema tröttheten jag bar på i helgen resulterade i feber och halsont som "äntligen" bröt ut. Haft ont i halsen i flera veckor. 
Kul kul. 

Hoppas för övrigt att bebisens rutiner i min mage håller i sig även utanför min kropp sen. Den vaknar inte fören ca sju på morgonen nämligen, vilket ju betyder att jag som vaknar vid sex kommer få en timme backpacker- och candycrush tid på morgonen. 
Mvh pensionären
Till top