1

En tråkig funderarmåndag

Vilken helg det har varit, med sol och bad och lugnet ute i stugan. Gofika, färskpotatispremiär, firmafest, ljummen försommarkväll, ja allt har varit gött! 
Älskar helg så mycket. Älskar sommaren så mycket!!

Nu är det måndag igen och först nu börjar jag tycka att det är riktigt långtråkigt. Dels för att jag spelar så JÄVULSKT mkt candycrush, och dels för att jag blivit så trött i kroppen. Inte smärt-trött, bara trött trött. Är så van att liksom vara i ständig rörelse, hyfsat fysisk hela dagarna, men nu är det svårt att fylla ut dagarna med såna aktiviteter. 

Hur som helst är jag så jävla inställd på att jag kommer ha max en vecka kvar (helst bara tre dagar ju) och antar att det kommer straffa mig jättemkt. Dvs att jag kommer gå max över tiden. Det vore så segt. 

Känner att jag missar så mkt att livet utanför just nu. Känner mig så himla tjock och ful och seg. Har typ gömt mig för människor i 9 månader nu för att undvika att folk ska se hur jag ser ut, och jag saknar så mycket att få bara dricka en öl tillsammans med vänner. Och det kan jag ju fortfarande, har verkligen börjat uppskatta alkoholfri öl och framförallt alkoholfria drinkar(!) men det är liksom inte riktigt samma grej. Framförallt eftersom jag inte känner mig fysiskt deltagande. Jag har liksom avlägsnats från mig och min kropp, helt plötsligt är allt som varit jag förvandlats till en gravid. Och jag vill verkligen inte bara identifiera mig som gravid/mamma. Jag vill vara jag ju. 
Dessutom blir jag så stressad av att inga bh:ar sitter bra, jag samlar vätska så att jag knappt kan ha skor, och att folk (förvånansvärt många) tar sig friheten att fråga hur många kilon jag gått upp. Jag som alltid varit mullig och arbetat i åratal med att vikt bara är en siffra (och slutat väga mig) för att bygga självkänsla får den här nya, osexiga tjocka kroppen slängd i ansiktet på mig hela tiden nu istället. 

Har ändå föreställt mig att jag skulle vara ungefär som jag är i graviditeten. Mentalt alltså. 
Att slippa krämpor har jag i princip förutsatt, så det har gått enligt plan. Också att inte prata om det konstant, ställa mig själv i centrum och prata om ’miraklet’ osv. Missunnar verkligen inte folk att bara prata om sig själva och sin graviditet, tvärtom! Förstår att det vuxit längtan och fascination i dessa människor och att det nu är deras nya liv, men jag själv vill inte bli sån. 

Känner bara sån social tristess och vill samtidigt träffa exakt noll personer. Moment 22. 

Kommentarer:

1 Iza Palm:

skriven

Du är alltid du <3 Och oavsett vad kommer du alltid vara Britta, härliga och mysiga Britta. DU är du, och det är därför du är så bra.
Oavsett siffror, oavsett prat om kilon hit och dit, oavsett "mirakel" eller inte. DU är alltid du <3

Kommentera här: