2

Verkligheten

Idag har varit en sån grå dag ändå. Vaknade sent, (skönt) plockade och städade innan bebis (som vaknade ännu senare!) vaknade. Hade ingen frukost men hittade en kiwi. Åkte till föräldraledig bästis och hade det svinmysigt. Tove var på bra humör och somnade en stund på eftermiddagen. 
Åkte sen till macken för att hämta ut paket (som vanligt oops) och sen hem. Träden omkring mig har nästan vikt sig dubbla i blåsten. 
Värmde mjölk, pumpade mjölk, matade med mjölk, luktade mjölk. Det är så mycket fokus på mjölk nu. 

Tittade på tv när Tove sov igen, försökte roa henne efter bästa förmåga när hon vaknade, och hon har varit både glad och ledsen ikväll. Ena sekunden lät det nästan som hennes första riktiga skratt (blev lycklig) andra sekunden supergnällig pga täppt i näsan. 
Alla jag träffar säger njuuuuuuut för tiden går så fort, men varje gång nån säger så får jag dödsångest-för tiden går så fort.
Tänker att mina föräldrar kanske aldrig kommer få se vad hon jobbar med när hon blir stor. Vem hon blir. Om hon gifter sig. 
Tänker att jag inte har en aning om ifall jag tar vara på tiden eller inte? Dagarna bara försvinner tycker jag. Hur vet man om dagen varit värdefull, meningsfull, eller bara en dag som alla andra? 

Jag tänker, och därför känns den här ganska bra dagen också väldigt grå. Jag saknar en del vänner som aldrig vill hälsa på. 
0

Mörkret

Jag vet att jag går omkring och längtar efter ljusa sommarkvällar, ljummen nattluft och bra musik i öronen under all tid som inte uppfyller de kraven. Men herregud så jag har underskattat hörlurar i musik i det blåsiga halvkalla höstmörkret!! Ny favorit. 

Ska lära Tove allt jag kan om detta livsnjutande. Det är sån himla kvalite. Jag ska också göra allt jag kan för att hon inte ska få dödsångesten jag bär på konstant. Med henne i livet blir den om möjligt ännu mer påtaglig. Det är mitt mörker. 
0

Kul ju!

Var i veckan på återbesök hos min barnmorska på mvc. Fan vad härligt det var. Har saknat att prata om förlossning och bebis och mig på ett medicinskt sätt. Älskar fan att prata med sjukpersonal. Nu har jag liksom inte haft några som helst (faktiskt) åkommor alls efter förlossning. Ganska omgående efter bebis Entre till världen kände jag mig pigg och alert så nemas problemas. Men så gött med genomgång av journal och allt. Kände mig lite sedd, det är ju najs för en uppmärksamhetstörstande person som jag. 

Fick dessutom mkt beröm för min förlossning (vilket de säkert ger alla) och det var så jävla gött att nån sa till mig att jag var Grym(!) för kände mig verkligen grym. 

En nära kompis till mig efterfrågade nån typ av förlossningsberättelse här i blogga. Kanske ska våga mig på det om så önskas? 

Väl mött